Nära att ge upp?
Kanske gjorde det ont. Kanske hittade du aldrig balansen, krökte tårna för att hålla dig kvar och var rädd för att ramla hela dagen.
Om du är ny och nära att ge upp är du långt ifrån ensam. Branschorganisationen för skidanläggningar i USA säger att bara ungefär 1 av 5 nybörjare i USA blir återkommande skidåkare.
Eller så kom du förbi allt det och slutade sedan bli bättre. Du har fastnat i samma backar, och brantare backar, isig snö och djupare snö skrämmer dig fortfarande.
Du har säkert dina skäl: pengar, tid, ingen att åka med. Eller en tyst känsla av att du helt enkelt inte är gjord för det. Rädslan är verklig och normal, och det är kanske inte dig det är fel på.
Var du ska titta först
Börja med den del jag tror missas: pjäxan. Ta fram ditt flexvärde och ta med det till en bootfitter.
“När du är ny har du inget att jämföra pjäxan med, så en pjäxa som inte stöttar dig kan helt enkelt kännas som att det är så skidåkning är.”
Sedan en bra skidlärare. En studie från den amerikanska skidbranschen visade att skidläraren var den enskilt största faktorn för de nybörjare som fortsatte.
Vad pjäxan ska göra
En pjäxa har två jobb: hålla dig i balans, framåt och bakåt, och trycka på skidans främre del så att den svänger.
Rätt flexindex för din kropp (siffran på pjäxan) gör båda. När du böjer fotlederna framåt gör den om det till tryck på skidans främre del. Skidan böjer sig; pjäxan stöttar dig medan den gör det.
När pjäxans flex är för låg för dig ger den dig inget stöd när du lutar dig framåt, vikten glider bakåt mot hälarna, och skidan lever sitt eget liv. Jag förklarar hur du ser skillnad i När det är flexen. För högt är inte bättre: du kan inte böja fotlederna framåt, så du hamnar bakåtlutad.
Som jag ser det gör en pjäxa som inte håller dig smärtan, rädslan och känslan av att stå still värre. När inget håller dig framåt hittar du inte balansen, du spänner dig, och rädslan växer i stället för att avta. I brantare backar, på isigare eller djupare snö gör skidan inte som du vill.
Som jag ser det är pjäxan en anledning till att folk ger upp, inte den enda; undervisning, självförtroende och förhållanden spelar också in. Men den är något du kan kolla.
Ömma fötter eller brännande lår?
Ont i fötterna (tår, fotvalv, tryckpunkter, kyla eller domningar) är oftast passformen: hur pjäxans längd, bredd och form stämmer med din fot.
Brännande lår, kramp i vaderna och ömma smalben efter en hel dag bakåtlutad pekar ofta mot ett flexindex som är för lågt för dig. En låg siffra är inte bekväm: lår och vader får göra pjäxans jobb.
Innan du slutar
- Räkna ut ditt flexindex med FlexFinder.
- Be din bootfitter kolla passformen, särskilt om fötterna gör ont.
- Hitta någon att åka med.
- Ta lektioner för en bra skidlärare.
FlexFinder är en iPhone-app. Fyll i din längd, vikt, skidans sidecut (radien som står på skidan) och flexindexet på dina pjäxor, och åk sedan två till tre åk med mobilen i fickan; den känner av varje åk för sig. Åk räknas först från 15 km/h, så om du fortfarande åker långsammare än så, börja med de tre andra stegen.
Du får ditt flexvärde, en bedömning av pjäxan du har nu (för lågt, för högt eller rätt) och pjäxor som matchar bland 328 pjäxor från 11 märken. Se pjäxorna som matchar som en kortlista att prova tillsammans med din bootfitter.
FlexFinder räknar ut ditt flexindex; den kontrollerar inte passformen, och det är ingen diagnos. Vi säljer inga pjäxor.
Jag kan inte lova att du fortsätter åka skidor. Men enligt min erfarenhet, när någon som är nära att ge upp får en bra lärare och en pjäxa som sitter bra och håller, börjar skidåkningen kännas annorlunda.
Fötter som inte gör ont. Att stå stadigt över skidorna. En sväng som går dit man tänkt. Ett åk man är stolt över. Sedan nästa backe.
Det är skiglede, skidglädjen. Innan du hänger upp skidorna, ge dig själv ett försök till att hitta den.
