Dag tre, och det lossnar inte
Du har tagit med någon: en partner, eller en kompis som äntligen sa ja. Det är dag tre, du har sagt ”fram med vikten” om och om igen, och de står fortfarande på hälarna.
Lyssna i stolliften. En förstagångsåkare pratar om ömma fötter, om att tappa balansen och om att vara rädd för att ramla. Någon med några vintrar bakom sig pratar om att ha fastnat i samma backar, och om de brantare backarna, den isiga snön eller den djupa snön som skrämmer dem.
Utifrån kan det se ut som nerver. Enligt min erfarenhet göder en pjäxa som inte håller dem det: när inget håller dem framåt känner de sig ur balans, de spänner sig, och varje sväng känns som ett fall som bara väntar på att hända. Teknik, självförtroende och förhållanden spelar också in, men pjäxan är den del jag ser att folk glömmer att kolla.
“Om det inte lossnar är det kanske inte deras fel, och kanske inte ditt heller.”
Vad du ska titta och lyssna efter
Passform är formen: pjäxans längd, bredd och utrymme runt foten. Flex är siffran på pjäxan, flexindexet. Rätt flexindex håller dem i balans och för vidare böjen i fotleden till skidans främre del, inte bara till att böja pjäxan.
Titta på dem när de åker, och fråga hur det känns.
- Ömma, kalla eller domnade fötter, eller en häl som lyfter: oftast passformen.
- Tårna krökta hela dagen för att hålla balansen: passform eller flex (en pjäxa som är för stor, eller en som inte håller dem framåt).
- Fast på hälarna, som om de faller bakåt: kan vara flexen, för lågt eller för högt, och ibland en pjäxa som är för stor.
- Det bränner i låren och krampar i vaderna redan till lunch: ofta ett flexindex som är för lågt för deras kropp.
- Skidor som inte svänger när de vill, som om de lever sitt eget liv: kan vara passform eller flex.
För lågt för deras kropp, och pjäxan ger dem inget stöd när de lutar sig framåt, så de blir kvar på hälarna. För högt, och de kan inte böja fotlederna framåt, så de hamnar bakåtlutade ändå. När det är flexen visar hur du ser vilket.
Två genvägar jag skulle hoppa över
Att låna ut dina gamla pjäxor. De valdes för din fot och din kropp, inte deras. Om du åker på en hög siffra kan den vara för hög för dem; om de är längre eller tyngre än du, för låg.
Att köpa efter etiketten ”nybörjare”. Du väljer inte pjäxflex efter nivå. Du väljer den efter fysik: din kropp och hur du åker. Mer i Vilken nivå är du på?
Och om en pjäxa gör ont, ta inte till en lägre siffra först. Ont i fötterna är oftast passformen. Mer i Att lösa fel problem.
Före nästa dag i backen
Räkna ut flexindexet för deras kropp med FlexFinder, en iPhone-app. Fyll i deras längd, vikt, skidans sidecut (radien som står på skidan) och flexindexet på deras pjäxor, och sedan åker de två till tre åk med mobilen i fickan. Åk räknas först från 15 km/h, så en helt ny åkare börjar med bootfittern och en lektion.
De får sitt flexvärde, en bedömning av sin pjäxa (för lågt, för högt eller rätt) och pjäxor som matchar bland 328 pjäxor från 11 märken: en kortlista att prova tillsammans med deras bootfitter. FlexFinder räknar ut flexindexet. Det är ingen diagnos, och den kontrollerar inte passformen.
Ta sedan med deras värde till en bootfitter för passformen, särskilt om de kröker tårna, hälen lyfter eller fötterna gör ont.
Boka en bra skidlärare. En studie från den amerikanska skidbranschen visade att skidläraren var den enskilt största faktorn för de nybörjare som fortsatte. Den visade också att familj och vänner är det vanligaste sättet folk kommer in i sporten, så fortsätt åka tillsammans.
Enligt min erfarenhet syns det den dag en pjäxa sitter bra och håller dem. De slutar prata om fötterna, spänningen går ur benen, skidorna svänger när de vill, och de vill ta ett åk till innan liftarna stänger. Det var därför du tog med dem: skiglede, skidglädjen, och någon att dela den med.
