Om du är ny på skidor kanske det gör ont, du känner dig aldrig riktigt i balans, och du är rädd för att ramla. Den rädslan är verklig, och den är normal.
Om du har åkt några säsonger kanske du har slutat bli bättre: du har fastnat i samma backar, och brantare backar, isig snö och djupare snö skrämmer dig fortfarande.
Bootfitters hör vuxna som lär sig åka beskriva samma sex saker. De flesta har redan skyllt på sig själva. Ofta, ser bootfitters, är det pjäxan som inte stöttar dem.
Sex tecken
1. Det är svårt att lära sig. Du kämpar på varje lektion, och samma saker fortsätter att gå fel.
2. Du kan inte slappna av eller hålla balansen. Du är spänd från första svängen. Det bränner i låren och du får kramp i vaderna.
3. Pjäxan ger dig inget stöd. Du lutar dig mot pjäxans framsida och den stöttar dig inte, som att åka i gympaskor.
4. Du kröker tårna för att hålla balansen. När foten har utrymme att röra sig i pjäxan greppar tårna för att hålla sig kvar. Bootfitters ser att det oftast är passformen, en pjäxa som är för stor, men det kan vara båda.
5. Inget stöd framåt eller bakåt. Du känner dig som att du faller bakåt. ”Fram med vikten!” säger skidläraren, och du trodde att du hade den fram.
6. Skidan lever sitt eget liv. Du ber om en sväng, och skidan svänger när den själv vill.
“När pjäxan inte håller dig får musklerna göra det.”
Varför det händer
En pjäxa har två jobb: hålla dig i balans, framåt och bakåt, och trycka på skidans främre del så att den svänger. Flexindexet är siffran på pjäxan. Rätt flexindex för din kropp för vidare böjen i fotleden till skidans främre del, inte bara till att böja pjäxan.
När pjäxans flex är för låg för dig ger den dig inget stöd när du lutar dig framåt. Vikten glider bakåt mot hälarna, det bränner i låren, och skidans främre del får inget tryck, så den svänger inte när du vill.
Erfarenhet från bootfitting visar att det gör allt värre: du spänner dig, och varje sväng känns som ett fall som bara väntar på att hända. I brantare backar, på isigare eller djupare snö gör skidan inte som du vill.
Av de nybörjare och medelgoda åkare som en bootfitter mäter har nio av tio fel flexindex för sin kropp. Oftast är flexindexet för lågt, särskilt om de är långa, tyngre eller kvinnor. Det är en bootfitters erfarenhet, inte en studie.
Ett flexindex som är för högt är inte bättre: du kan inte böja fotlederna framåt tillräckligt, så du kan hamna bakåtlutad och kan inte trycka på skidans främre del. Det du vill ha är rätt flexindex för din kropp, inte för din nivå.
Ont i fötterna är oftast passformen; att det bränner i låren och krampar i vaderna pekar oftare mot flexindexet.
Vad du gör
Pjäxan är inte den enda orsaken; teknik, självförtroende och förhållanden spelar också in.
- FlexFinder, för flexindexet. En iPhone-app som räknar ut ditt flexindex. Det är ingen diagnos, och den kontrollerar inte passformen.
- Sedan din bootfitter, för passformen. Ta med ditt värde, och dina ömma, kalla eller domnade fötter och krökta tår.
Fyll i din längd, vikt, skidans sidecut (radien som står på skidan) och flexindexet på dina pjäxor, och åk sedan två till tre åk i 15 km/h eller mer med mobilen i fickan. Du får ditt flexvärde, en bedömning av din pjäxa (för lågt, för högt eller rätt) och pjäxor som matchar bland 328 pjäxor från 11 märken. Se dem som en kortlista att prova tillsammans med din bootfitter. Och fortsätt ta lektioner: en studie från den amerikanska skidbranschen visade att skidläraren var den enskilt största faktorn för de nybörjare som fortsatte.
Bootfitters ser ofta att när passformen är rätt och pjäxan äntligen håller dem, slappnar folk av, smärtan lättar och de börjar utvecklas: de hittar balansen, provar nästa backe och åker ett åk de är stolta över. Så ska skidåkning kännas: balans, framsteg och skiglede, skidglädjen.
